Else Marie Sivertsen och Pernilla Jontegård är barnledare i Föllingebygden och har gått till skolan för att möta barnen på Cederbergsskolan. När vi kommer springer flera av barnen fram till Else Marie och Pernilla som får ta emot många kramar och glada rop. Vi befinner oss i mitten av oktober med lite annalkande höstkyla, så ordentligt på fötter och händer är förutsättning för en fin naturupplevelse. Det är dags för veckans Naturkyrkis där alla 6-åringar som vill ansluter direkt från skolan.
Hela gruppen står nu i en stor ring med ett tryggt tag i varandras händer och så rockar de loss med goddagsången, ”Vi säger goddag och hej på dig ...”, under sången hejar de på varandra med hela kroppen och sången slutar med ett gemensamt raketskutt mot himlen.
Barngruppen har formerat sig två och två och går på ett led med ledarna, en i början och en i slutet. Tillsammans tar de sig över vägen och går in på en större stig, som så småningom sluttar neråt. Ganska plötsligt, liksom ett ko-släpp om våren, släpper ledarna i väg gruppen som förtjust rusar nerför backen med många härliga hösttjut.
Else Marie berättar om hur Naturkyrkis började.
– Vi såg hur barnen mer och mer satt inomhus med sina aktiviteter. Det var mycket skärmtid och stillasittande, inte så många rörde sig i naturen och vi själva som personal tillbringade också mycket tid inomhus med barngrupperna.
Där kom idén, att vara ute i Guds fria natur. Att få uppleva och vara en del av den är en viktig målsättning där man även kan väva in pedagogiska moment. I Bibeln läser vi om skapelsen och att vi faktiskt fått ett ansvar för den. Och för att förstå det fullt ut behöver den kunskapen få bli väldigt praktisk.
Vi går på en smal stig med meterhögt gräs runtomkring. Det är nästan djungelkänsla när barnen tar sig fram i en lång rad. Lite längre fram stannar gruppen till vid en fågelholk. Else Marie berättar och ställer frågor om holken och vem som bor där och varför fåglarna nu förbereder sig för sin långa höstflytt.
– Det finns många som inte har tid att gå ut med sina barn i skogen, säger Else Marie. Och mer än någonsin behöver vi bryta inne- och stillasittande.
Vi har gått en styv halvtimme och vandrar upp mot Föllinge kyrka. Bakom prästgården sätter sig barnen och Else Marie börjar läsa skapelseberättelsen ur barnens bibel. Framför gruppen under ett bord finns Pernilla som bjuder på illustrationer när hon sticker upp sina händer med diverse symboler för vatten, jord, växter, djur, stjärnor, Adam och Eva. Det blir många skratt och tjoande från gruppen.
Jag förstår nu pedagogiken - att först upptäcka skapelsen tillsammans och sedan koppla på bibelns berättelser om en kärleksfull Gud som skapar allt gott och att vi i Bibelns skapelseberättelse fått i uppdrag att förvalta och värna skapelsen av skaparen Gud själv.
“Det finns många som inte har tid att gå ut med sina barn i skogen”
Efter bibelberättelsen får barnen själva måla sin egen värld i ett A4-stort tittskåp. Det är fascinerandeatt se den totala koncentrationen hos barnen. De sitter vid bänkarna och nu iklädda förkläden, för här målas det rikligt i klara färger.
– Här är skogen och jag har målat ett norrsken, berättar Molly Hallberg, 6 år, stolt. Men (lite tvekande) jag har aldrig sett ett norrsken.
– Men det har jag, ropar en annan.
Efter skapelsepasset med pensel och färg samlas gänget vid lägerplatsen och hjälps åt att karva av näver på vedpinnarna för att kunna göra upp eld. Pernilla förbereder ett mackjärn.
– Hur många vill ha skinka och ost på sin macka?
Grillade frasiga varma mackor där osten smälter i munnen, o vad gott! En spontan sång runt lägerelden hörs. Kan livet bli bättre?
Tex & bild: Anders Gustafsson